Kul läsning

Jag stötte på en smått (hmmm..) ironisk blogg på Moderskeppet som handlar om "En dag i det verkligt narkotikafria Sverige". Texten är överdriven, men enligt de ideologiska principer vår narkotikapolitik följer hade verkligheten kunnat se ut precis likadant.

Gemensamt lade den motionen för ”Ett verkligt narkotikafritt Sverige”. Eftersom decennielånga fängelsestraff inte var avskräckande föreslog partiledarna att narkotikabrottslighet skulle straffas med döden. Och eftersom dödsstraff uppenbarligen inte var avskräckande nog i länder som USA eller Thailand föreslogs att dödandet skulle ske under utdragen tortyr som sändes i TV.
Föga förvånansvärt mötte de motstånd. Knarkmaffian hade naturligtvis köpt en rad politiker och opinionsbildare som vevade med argument som ”mänskliga rättigheter”, ”grundlagen”, ”Europadomstolen”, ”kontraproduktivt” och ”omänskligt”, men dessa råttors invändningar avfärdade en talesman med de odödliga orden ”Min "vägran" att diskutera med drogliberaler grundar sig på min värdegrund. Jag är så fast förankrad i synen på nolltolerans att inga nyliberala, flummiga tankar kommer in.”

Vår narkotikapolitik har misslyckats på många punkter och den fortsätter i samma riktning år ut och år in, oavsett vilket parti det är som styr och oavsett hur mycket vetenskapligt material som publiceras. Det finns helt enkelt mycket få ljuspunkter. När ska folk inse att det inte fungerar och att vi måste byta strategi?

När kommer den dag då man kan hålla en saklig diskussion med en förespråkare av dagens narkotikapolitik? När början folk ifrågasätta dessa förespråkares rätt att slå ifrån sig all kritik med hjälp av en slags politisk immunitet, en vägran att diskutera med oliktänkande?

Länk till bloggen