Att röka pipa...

Jag gillar att experimentera och testa nya saker. Jag söker hela tiden inspiration för att utforska nya vägar till livsnjutning. Det är ganska stimulerande, även om det ibland kan gå till överdrift.

Efter att ha läst en lång tråd på forumet Flashback fick jag plötsligt upp ögonen för det här med piprökning. Det lät som en sysselsättning som skulle kunna passa mig som handen i handsken. Istället för att dra i sig mögiga ciggaretter när man sitter på balkongen och filosoferar (läs: försöker se in hos grannarna på andra sidan vägen och tittar ner på alla cyklister som far fram och tillbaka på trottoaren) är ju piprökning ett alldeles utomordentligt bra alternativ. Jag röker inte ciggaretter för att jag egentligen vill eller behöver nikotinet, utan snarare för att jag vill ha något att göra. Piprökning kräver lite förberedelse, varar längre och enligt de piprökare på Flashback som verkade ha alla hönsen hemma skulle det både smaka och lukta bättre än ciggaretter. Det lät helt enkelt utomordentligt bra.

I söndags invigde jag min kamrat (och trogna vapendragare) Arne i mina funderingar. Han var som vanligt positivt och visade ett brinnande (nåja..) engagemang för mina idéer. Han kunde även berätta att han nyligen hade hittat en pipa när han städade och menade att vi kunde testa röka lite i den innan vi köpte en ordentlig pipa (som faktiskt är förhållandevis dyra). Jag nappade direkt och redan två dagar senare hade jag köpt ett paket piptobak. Tobaken hade en ganska distinkt lukt av körsbär, rätt så behaglig.

Igårkväll gick vi ner till hans jobb och hämtade pipan han hade hittat. Visst, det var en pipa och visst, den var gjord av trä och var väldigt fint svarvad. Problemet var att den var väldigt, väldigt liten. Snarare i storlek med en pipa avsedd för haschrökning än tobaksrökning (doften avslöjade dock att den använts för tobaksrökning mer än ett par enstaka gånger). Arne får den briljanta idén att vi borde rengöra den lite. Sagt och gjort, vi tar fram en flaska aceton och häller det igenom pipan ett par gånger. Därefter, för att torka innandömet, sätter vi igång den stora kompressorn som finns i var mans hem och blåser ur pipan med komprimerad luft.

Vi tar våra rökpinaler tillsammans med en braständare modell större (ungefär fyra gånger så stor som själva pipan) och sätter oss nere vid havet på en bänk. Jag laddar pipan med en nätt mängd tobak och tänder på. Jag hade hört att det kunde vara lite klurigt få till rätt packning på tobaken och det visade sig att det minsann inte var det lättaste. De första blossen smakade billiga ciggaretter tillsammans med en lätt touch av aceton och bränt trä. Det var först mot slutet av tredje stopet (notera att stopen var väldigt små på grund av koppens ringa storlek) som jag kunde känna en tillstymmelse till njutbar smak. Då mådde jag dock så pass illa av allt nikotin att jag inte riktigt kunde uppskatta det hela. Min hals var dessutom så igentjocklad och mina smaklökar så avtrubbade att jag förmodligen inte hade kunnat känna skillnad på surt och salt om det skulle behövas (hmmm..).

Summan av kardemumman; Att röka pipa kan säkert vara något som passar mig. Det är dock tveksamt om det går att avgöra efter att jag, på härligt knarkarmanér, suttit och dratt i mig läskiga acetonångor tillsammans med bränd tobak i en liten träpipa på en bänk. Idag ska jag ge mig ut och köpa mig en ordentlig pipa så får vi se hur det går.