Leverpastej med sylt

Det här med matlagning har aldrig varit riktigt min grej. Det finns många saker jag behärskar, men matlagning har alltid legat utanför mitt kompetensområde. På gott (hah..) och ont.

Det finns onekligen fördelar med att vara en matlagningsinvalid. Den mest självklara är att man ofta befrias från sysslor som innebär förädling av råvaror i köket. På sin höjd kan man få vara med och skära grönsaker eller röra om i såsen. Kanske sleva upp glass någon gång på kvällen, eller på manligt vis öppna en flaska vin när det är dags att äta. Man slipper att slita och stå i, kan luta sig tillbaka och njuta av det som serveras. Man förlorar visserligen sitt mandat för att klaga på det som är lagat, men det kan man stå ut med (särskilt då de flesta i min omgivning lagar mat som mer än väl tillfredsställer mina behov). Det finns helt enkelt ingen anledning att klaga.

Trots att jag inte är någon hejare på matlagning finns det dock saker som jag klarar av, men dessa kunskaper får sällan utrymme när man är någon annans lakej. Jag kan mer än att skära en paprika och blanda ris och vatten enligt "receptet" på paketet, kanske inte så mycket mer men ändå. Exempel på mat jag klarar av att laga är pommes frites, nudlar, köttbit som inte behöver vara genomstekt, färdig wokröra, pytt-i-panna osv. Problemen kommer när dessa maträtter inte kan tillfredsställa det kulinariska behov som finns i min omgivning.

Personligen klarar jag mig bra på de kunskaper som jag trots allt har. Jag nöjer mig bra med att äta wokröra med lite påläggssalami på och en macka vid sidan om. Det är inte alla som gör det.

Problemen med att vara en matlagningsinvalid börjar uppenbara sig när man har två munnar att mätta. Varma mackor med leverpastej och sylt (ja, blandat) tillfredsställer inte den mage som är van vid (i mina ögon sett) kulinariska mästerverk. Jag har försökt, både genom att försöka övertyga folk i min närhet om att mina kombinationer är ett fullgott alternativ till den allmänt godtagna matlagningsprincipen (blanda inte saker bara för att de är goda var för sig; trams!) och genom att försöka utveckla mina kunskaper och laga mer "avancerad" mat. Problemet är att det inte finns något riktigt bra sätt att utvecklas till en mästerkock.

Jag har inget sinne för vad som passar bra ihop (då det, i mina ögon, inte finns något som passar dåligt ihop). Därför krävs det att jag använder olika recept för att kunna klura ut vad som ska i det jag lagar. När det gäller enklare rätter kan det gå bra, men alltför ofta uppenbarar sig mina brister redan i ett tidigt stadie. Recepten ligger helt enkelt ofta på en mycket högre nivå än vad jag klarar av. Jag förstår inte riktigt vad det är som ska göras och framförallt inte hur jag ska göra det.

Jag efterlyser härmed enkla, idiotsäkra, recept som tydligt beskriver vad det är man ska göra, när man ska göra det och hur man ska göra det! Det är viktigt att recepten inte lämnar några luckor eller något utrymme för egna tolkningar eller valmöjligheter. I utbyte kommer jag regelbundet att tipsa om mina matlagningstips, allt för att ge en ny dimension till den klassiska matlagningen.