Vinterkräksjukan

Även om sommaren har dröjt sig kvar väldigt, väldigt länge i år kan man nog konstatera att den snart mer eller mindre har tagit slut. Visst, det kan komma enstaka dagar då man kan klä av sig naken och springa runt i naturen som en nybonad räv men några längre perioder av nudistvänligt väder kan vi nog inte förvänta oss. Sorgligt tycker vissa, helt OK enligt andra, men oavsett vilken inställning man har till livet kan vi nog alla vara överens om att vi står inför den mörkare delen av den ständigt rullande klimatcykeln.

Mörker är inte nödvändigtvis något negativt, det finns många som uppskattar mörkrets märkliga krafter. Darth Vader, bara för att nämna någon. Det finns även en ansenlig mängd människor som trivs i det skandinaviska vintermörkret, tjocka killar med glasögon och underliga kläder är överrepresenterade i denna kategori. Till detta bör tilläggas alla de ting man ägna sig åt endast när det är mörkt ute, exempelvis mörkerorientering, astronomiska experiment, rån och våldtäkt, observationer av nattfjärilar osv. osv..

Nattfjärilar ja.. Dessa underbara små varelser som letar sig in på toaletten och flaxar dig i ansiktet när du läser ett gammalt nummer av "Illustrerad Vetenskap". Det är märkligt att ett nattdjur söker sig till ljuskällor. Lite motsägelsefullt eller vadå? Det finaste med nattfjärilar är ju visserligen att de stendör framåt hösten när temperaturen börjar sjunka. Då slipper man flaxa med armarna och kan läsa om de senaste tekniska framstegen inom gentekniken ifred.

Att de flesta insekter kolarvippen när det blir kallt ute är kanske inte direkt någon nyhet. Många däggdjur går i ide, fåglarna flyttar söderut och kvar är de djur med en kraftig kroppsbehåring, de djur som klarar av att hantera kylan. Alla de djur som finns kvar när medeltemperaturen ligger på 1°C (och nu snackar vi Skåneland) är gjorda för att klara av ett sådant klimat, alla utom människan.

Det kvittar hur mycket jag försöker, mitt hår på kroppen vägrar växa så mycket att det skyddar mig från väder och vind. Trots att jag smort in benen med ister från de finaste danska korvar så blir mitt hår inte mer än nån enstaka centimeter långt, och växer alldeles för glest för att kunna ge något bestående skydd. Det finns naturligtvis områden på kroppen där kroppsbehåringen är tillräcklig för att hålla ute kyla, men dessa områden är förhållandevis begränsade och inte alls i proportion till vad som krävs.

Istället tvingas vi människor ta på oss tjocka vinterkläder, ofta tillverkade av andra djur (eller ja, ofta tillverkade av kinesiska barnarbetare vilka använder andra djurs kroppsbehåring). Ett alternativ hade kunnat vara att smörja in hela kroppen med späck, men det hade resulterat i en ganska kladdig och smörig tillvaro. I dessa tjocka kläder trotsar vi kylan och ger oss ut på olika vinteraktiviteter, särskilt de riktigt kyliga dagarna då det alldeles uppenbart inte är meningen att något levande väsen ska befinna sig utomhus. Under dessa dagar då alla vettiga djur ligger och trycker i ett gryt någonstans under en gran, ger vi oss ut på dammarna och sklittar runt iförda två metallskenor under fötterna, vandrar i en stor cirkel genom knädjup snö eller (om man är ett par år yngre) kastar snö på varandra. KASTA SNÖ?

Det är ingen hemlighet att mörkret påverkar många människor negativt. Detta i kombination med extrem kyla gör att folk blir deppiga och, under vissa perioder, tappar livsgnistan. Istället för att inse att det inte är meningen att man ska bo på dessa breddgrader visar människan prov på sin enorma uppfinningsrikedom och skapar faktorer som är tänkta att förhöja livskvalitén.

Den berömda julmys-faktorn är en av dessa. Just när det är som mörkast börjar vi tända ljus, pilla in små luktegottfrön i apelsiner och bygger autentiska kopior av barnmorskemottagninen där Jesus (huvudpersonen i bibeln) föddes. Allt för att uthärda mörkret och kylan.

Problemet är att dessa åtgärder inte bara för gott med sig. Kända biverkningar såsom julstress-faktorn, fryscykellås-faktorn och bilenstartarinte-faktorn rör runt i huvudet på även den mest förberedde mörkertrotsare. Särskilt julstress-faktorn skördar årligen tiotusentals offer och allt är mörkrets fel!

Utan de livsbevarande åtgärderna (tack Gud för luktegottfrön!) hade vi människor aldrig kunnat leva under dessa förhållanden. Det är inte med mycket marginal, men det går. Samhället fortsätter att rulla på även under de mörka månaderna. Ett visst bortfall får man räkna med, men i det stora hela klarar människan av att överleva även under extrema förhållanden, hårlösheten till trots.

Vad kan man då göra för att förbättra tillvaron för de 28 miljoner skandinaver som lever i plågor sex månader om året? Personligen har jag funderat på om inte växthuseffekten är en bra lösning. Låt medeltemperaturen stiga ett par grader så blir det roligare för alla. Att Danmark och stora delar av Norge och Sverige hamnar under vatten är smällar man får ta. En annan lösning är att glasa in lämpliga områden och skapa ett jättestort växthus i plexiglas. Då hade det minsann blivit hett!

Den enda realistiska lösningen, såsom jag ser det, är att tvångsförflytta alla skandinaver till sydligare breddgrader. Det är inte meningen att man ska bo här uppe. Det är inte meningen att man ska behöva brodera jultomtar och öppna luckor på två ihoplimmade pappersark för att man ska klara av ett normalt liv. Vad händer när tråden tar slut? Vad händer när huskatten välter ner krubban på golvet och knäcker Josefs huvud mellan sina klor? Och vad gör man om mössen ätit upp alla juldukarna som legat på vinden sen förra året? Människors tillvaro ska inte få hänga på en så skör tråd. Jag kräver omedelbar tvångsförflyttning! För allas bästa!